En ledsen ciggautomat och en fin dag

Efter några kraftiga inlägg behövde jag en lugn dag och då blir det så här. Det här är lite som att skriva i stormens öga. Lugnt, fast världen exploderar utanför.

På väg in i Botaniska tänker jag: ”Snacka om att det här gänget sitter på rätt ställe”.

Strunt i det, över till min berättelse. Jag sitter i Botaniska trädgården med min finaste funderingsvän. Vi är nästan där båda två. Ja, inte nästan i Botaniska – där är vi ytterst mycket och varmt, men nästan där i det stora hela. Vi pratar om himlen vi längtar, lusten att leva med någon, men framförallt lusten att leva. Jag chockar med att säga att jag faktiskt insett att jag skulle kunna leva i Stockholm. Hon tror mer på Malmö och jag erkänner att jag gillar skåningar rätt rejält.

Jag tittar inte ens i marken när vi skär in i veckans blogginlägg. Hon visste inte, men förstår. Jag är påklädd, men visar hela det sorgliga paketet och förklarar att vår gemensamme vän är den som ville sparka mig på kuken (förlåt franskan, se tidigare inlägg).

Vi pratar om allt, det är vackert. Hon förstår. Jag älskar vår vänskap, stillheten och självklarheten när vi äter glass på en dag när alla pensionärer ser extra vackra ut för att de äntligen tagit fram sina fotriktiga gymnastikskor och ser ännu mer levande och allt annat än grå pantriga ut. Botaniska spirar. Jag är lycklig, även om berättelsetrådarna som leder till bokstaven S river sönder en del, så är det bara – men, de berättas, det är skillnaden. Det finns ingen flykt. Vi vandrar i bambulunder och titar på trollhassel. Det är fint.

Vår gemensamme vän, som blev far förra lördagen, sitter på en krog med vackra mamman. Vi sitter där ett tag innan min ölgudinna anländer. Hela eftermiddagen förflyter. Vi är världens bästa vänner där och då. Från Karlsons till Kino. Kvinnan i baren skriver i sin bok och jag vill läsa hennes historia, en historia berättad av  försiktiga händer, under överinsyn av vackra och försiktigt intensiva ögon.

Det är en fantastisk dag. Den enda som verkar lida är ciggautomaten på Kino. Eller, ser den glad ut? Det är rätt svårt att veta med ciggautomater …

Imorgon är en vacker dag och när jag släntrar hem i mörkret föds rader så vackra att jag måste sova innan de skrivs. Men, för att teasa lite:

Tack för att du fick mig på rätt väg igen … du hade alla rätt om mitt skrivande, om du bara visste. Jag kan inte se dig, men som Ted Gärdestad sjöng; mina ögon kommer alltid att le mot dig, kan det begäras mer av mig?