Molnen ser alltid mer dramatiska ut
när de flyr in i natten
Kanske är de vita och oskuldsfulla
och bara färgade av när de är
De passar bra som bild i natt,
som vildvuxna och egensinniga former
Moln som alla andra moln,
men formade som bara de kan vara.
Som fotografier eller kanske litografier
Signerade höjdpunkter
Stunder när regnet som störde pölen
rann undan
och både yta och djup var i harmoni
Jag promenerar minnesgatan fram,
full av leenden och så-var-det-nästan
funderar jag på det som var
och alla de nästan-jag älskat
Ja, nästan-jag
Allt jag sa, allt jag var
Ärlighet,
men så mycket mindre än idag
Jag gav er mitt bästa,
aldrig hela mig
Även om jag trodde det då
Hade vi setts idag
hade allt varit annorlunda,
Kanske aldrig vi,
men definitivt annorlunda
Hur som helst
Himlen kysser aldrig någon farväl
Den glömmer aldrig de som vill
och vi som försökte
E som rökte på balkongen
M som hade svaren på allt
C så full av liv och skratt
P som jag kysste i en gränd i Kina
S med vetemjölet som vi stekte pannkakor av
Himlen kysser oss aldrig farväl
När jag vaknar i det mörkaste
och öppnar dörren till mitt eget universum
är vi stjärnorna
Varje kyss i det förflutna
skickar ljus i miljontals år
Vår kärlek är fundersamma stjärnor
som kanske dog i går,
men det vet ingen annan värld
förrän vi är minnen blott (och inte ens det)
Himlen kysser aldrig någon farväl
Solen dör ingen gång
Kanske gråter den bakom dystraste moln,
men himlen är och himlen förblir
Vart ni än går
Hur ni än skrattar
Så är ni stjärnor
tillsammans med mig
I ett universum som ledde mig
när vanliga stjärnor var frågetecken
och ingen gryning
någonsin skingrade dem på riktigt
Mitt nästa universum
har bara två stjärnor
Jag och du
En tvillingstjärna
Vi ska älska så högt vi vill
för i rymden kan ingen höra oss skrika
Tills dess väntar jag,
med kaffekopp i min hand,
och benen lättsamt dinglande,
på randen till min största rymd
Jag tittar på då
och blickar framåt
Ler och gör just inget mer
Himlen kysser aldrig någon farväl,
men den längtar efter min morgondag
Word up, Anjo 
Jag blir så glad i hela kroppen när jag läser en text som verkligen förmedlar någonting. Som når ut och berör på riktigt. Hela det här inlägget andas hoppfullhet, så starkt att det smittar av sig. Tack för att jag fick läsa det!
När livet är väldigt kaotiskt som mitt är just nu, är det väldigt skönt att läsa dina texter så fulla av hopp, det blir lite som balsam på mina sår.
så vackert att det nästan gör ont
@SpaceAge … Tack själv, jag gläds åt alla som läser och gillar.
@Carina … Jag är glad att kunna erbjuda detta och hoppas att allt blir så bra som det ska vara.
@Calle … Men, bara nästan – jag vill att den texten ska göra gott, för jag är glad när jag skriver den och glad nu.