Tillbaka i ekorrcrosstrainern

I våras var min träning rätt absurd, med vansinniga punktinsatser à la spinning i tre timmar och heldagsträning följt av långa uppehåll. Ungefär lika smart som att kroppsmåla sig med amerikanska flaggan, hälla bensin över sig och gå in i uppretad folkhop i Kandahar sjungandes valfri låt av Billy Ray Cyrus.

Jag känner mig alltid strömlinjeformad och elegant när jag tränar, särskilt när jag inte ser mig själv i spegeln. Det kanske är en lögn, men låt mig då ha den lögnen.

Att jag inte är så elegant avslöjas alltid när jag stretchar. Herregud, en genomsnittlig marmorstaty har nog lättare att stretcha tussen än jag har.Min PT kommer att mörda mina lår när vi ses nästa gång – och jag kommer att betala för det.

Jag kan idag också glädja mig åt att min personliga tränare är tjockare än moi. Visserligen är Linda i 24:e veckan, men en pyrrhusseger är ändock en seger.

Dessutom är bra träning en garant för att jag inte kilar in och köper pizza på vägen hem utan faktiskt lagar fullkornspasta med nyttigheter i långa rader. Precis som livet är menat att vara…

– Va? Jo, jag glömde plånboken idag, varför frågar ni?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s