Är kriget över
när du står ensam kvar
och inser att alla du slaktat,
din blodiga ära,
är skuggbilder av dig själv
som blöder bläck?
Är ditt ingenmansland
värt att resa en flagga i
när du står orubblig,
okorrigerad,
men djupt sårad
fast fri från äkta smärta?
Är vägen hem,
över den brända jord
som en gång var cykelvägar,
gjord för dina stövlar
eller måste du naken gå
mot den största sagan?
Är segerparaden
fylld av äkta konfetti
eller ler du i ett regn
där de sönderrivna lapparna
är den naiva tro du skrev
innan du var en legosoldat?
Word up, Anjo 