Det finns något med akustiska gitarrer. Även när de är sorgsna har de ett slags melankoliskt hopp om bättre mornar. Deras klagan är ändå ett sätt att längta hennes länder. Att tro på det du inte har. Jag älskar akustiska gitarrer.
Idag njöt jag av när Plura och Carla lekte, glömde texter och tråkade varandra. Det var som att komma in från regnet. Två män, två hjärtan som båda är av första klass sjöng sin bröllopssång och om vikten av att hålla huvudet högt. Här fick jag smaka på livet för tennsoldater och ta mig runt solen. Jag fick känna igen mig i singelns klagan när de slog fast att du älskar inte mig, följde med till en så välbekant småstadskväll och kände lusten väckas när det var dags att säga älskling kom. Sen reste vi tillsammans, jag och ackorden, mil efter mil. Vi blev fulla för kärlekens skull letade efter nådens hand och allt slutade med en dröm om ett hus på stranden.
Är du uppmärksam och kan din sak så hittar du hela spellistan till Eldkvarns brunch i förra stycket. Kvällen? Tja, efter gårdagens pang kändes det svårt att överträffa – och det gjordes inte heller. Väldigt bra ikväll, men gårdagen var höjdpunkten. Om vi nu inte ska ge oss in i hur mitt hjärta och akustiska gitarrer är sammanflätade …
Okej, vi gör väl det då.
Akustiska gitarrer leder mig. Deras sökande och enslighet är min längtan. Ett klagande solo från dem är som att ställa mig i en dal där jag skaver fram orden: vill, vill, vill. Och sen väntar jag på ekot, låter det skölja över mig och bara viker mig för det som drabbar mig. Storheten.
Akustiska gitarrer kan berätta min lust som inga andra instrument. De kan berätta om kärleken jag vill ge, leken med henne som hela världen kan höra och de viskande löftena som bara är våra.
Akustiska gitarrer är mina fyrar och klart mer exakta än allt vad gps-trams och väldesignade dejtingsidor heter.
Amen. God natt.
Word up, Anjo 
Akustiska gitarrer som fyrar låter som långt sundare fyrsystem än att scanna dejtingsidor efter bilder och knapphändiga texter. Att istället låta hjärtat slå i takt med musiken, leva där och då och helt plötsligt står någon lika fantastisk framför än. Att älska.
Det låter som en ljuvlig helg 🙂 Och nästa gång du är i sundets pärla svänger du förbi på kaffe.
Ja, det får jag verkligen göra. Jag borde nog ha disponerat dagarna lite bättre. Hann inte med det jag ville riktigt, men det blir fler resor garanterat.
”Ett klagande solo från dem är som att ställa mig i en dal där jag skaver fram orden: vill, vill, vill. Och sen väntar jag på ekot, låter det skölja över mig och bara viker mig för det som drabbar mig. Storheten.”
Shit, Anjo. Fan vad snyggt!!
Tack, du – glad att du gillade det…