Augustiavslut

Augustiljuset slocknade långsamt och stillsamt förut. Himlen var blå, med några ditmålade moln i rosa och ljuslila. I takt med att solen stack blev de alltmer blålila. Det var ett bra avslut.

Vi snackade om dig igår, C. Det var länge sen. En helt annan augusti. Du stod och hoppade på ett ben i Borlänge. Jag och Sverre hade lånat dina kryckor och fixat vägspärrar på huvudgatan. Ingen fick köra förbi utan att berätta en rolig historia. Fan, att du inte orkade längre. Det finns så många bra augusti du missade.

Vi snackade om G. Han försvann en vårdag som kunde varit en augustidag som idag. Världens gladaste fasad och Hisingens största skratt dolde en smärta som ingen förstod förrän efteråt.

Vi kom ihåg Ruffen som kallade oss pösar och spelade kort. Vi flinade åt Lasse som sparkade på en polisbil en gång. Erlandsson, som dansade med småtjejerna på klubben ända till han var urgammal, fick oss att le. Super-Dajla fick skålen, vår bästa ängel, vår älskade vän, vår Dajla…

Vi upplevde många augusti tillsammans, oavsett vad det stod i kalendern. Kom ni ihåg när vi smög fram till ett tält i en slänt och väckte det med hjälp av 100 sjungande blåvittfans? Eller när vi hade äppelkrig på en åker i en obestämd skånsk håla? Aten, Porto, Milano, Glasgow, Manchester, Timrå, Veberöd, minibussar…

Vi kom ihåg mycket igår. Inte patetiskt. Inte ledsamt. Inte längtande till flydda augusti, för jävlar vad många augusti vi har framför oss. Vi bara kom ihåg, stannade till ett tag och log…

Skål, änglabröder. Riv inte himlen nu. Vi ses om väldigt många augusti…