Grillosis

Olskrokens årliga grillafton inföll idag, fast mitt på dagen. Jag tog en förlängd lunch och begav mig till Norra Gubberogatan. Den var avstängd för biltrafik och istället hade det dukats upp långbord.

Det sträckte sig ända från restaurangen som gått i konkurs och bytt namn fyra gånger på ett år till thairestaurangen som haft samma dagens överraskning på menyn så länge jag kan minnas.

Jag grabbade tag i en tallrik och gick till första stationen. Det är nämligen så att Olskrokens årliga grillafton är en grilltävling där kockar från när och fjärran tävlar i grillandets ädla konst.

Först ut var The Spanish Inquistion BBQ Team. Tre små och illvilliga katoliker blängde på mig.

”Baconlindad protestantfläskfilé, vad är det för kött egentligen?”

”Det är svin”

”Det är ett orent svin”

”Det är hugenottsvin”

Jag lyfte upp händerna till försvar. ”Wooooooh, är det människa det där? Jag är inte kannibal.” De skakade på huvudet, men såg inte helt övertygande ut. ”Jag tror jag avstår, dessutom är det ju synd att säga att ni grillar köttet, ni bränner det ju på bål.”

Vid nästa station stod Hin Håle och grillade kyckling. ”Chilikryddad och marinerad i en helvetiskt god mix”, sa Djävulen på ett mycket jovialiskt och säljande sätt.

”Jag testar”, sa jag. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Efter 40 minuter frågade jag om det inte möjligen var så att kycklingen faktiskt var klar. ”Kanske”, sa Djävulen, ”men har jag väl fått något att elda, så eldar jag fan det i all evighet, det är en svaghet jag har.”

Nästa station sköttes av en mimare. Han grillade grönsaksspett, men när de var klara låtsades han som om han var instängd bakom en glasruta och såg så ledsen ut när han förgäves försökte ge mig maten.

Nu var jag rätt hungrig, och sur, och lunkade vidare. Nästa grillkock var en luftgrillare. Han låtsades som om han hade en saftig oxfilé på sin imaginära grill och serverade underbart goda fantasibiffar på ett litet kick.

Vid slutet av gatan stod Hasse Alfredson och sålde blommiga falukorvar, som han grillade och skvätte senap på. Men, det var blåsippor på korvarna och plötsligt kom polisen och grep honom för att ha sålt fridlysta blommor i syfte att tjäna pengar på dem som föda alternativt kapande av fridlysta blommor alternativt för att han helt enkelt var från Skåne (Olskrokens konstaplar och åklagare gillar att helgardera sig själva när det gäller grova brottslingar).

Så stod jag där, i slutet av gatan, med en tom tallrik. Jag tog vagnen till stan igen, blev avslängd för att min mage kurrade för mycket (tack ska ni ha, Västtrafik) och svimmade av utmattning. Det sista jag hörde var att Göteborgs turisttåg (det där lilla röda skrället) blåste förbi och hur guiden sa:

”Där på trottoaren ligger Anjo. Ta gärna en bild eller två.”

Hungrig!!!!